tears


gud, jag kan inte sluta gråta. det börjar rinna i ögonen var femte minut. jag kan inte komma över hur besviken jag är över hela den här au pair grejjen. Culturar Care får det att låta så glamouröst och fantastiskt att komma till Usa. Men det är inte så. inte alls. Man har ingen. Ingen familj, inga nära vänner - och inte förrän nu har jag insett hur mycket ni betyder för mig. Min familj och mina vänner. Ni betyder allt för mig och ni ska veta att jag saknar er så oerhört mycket. Varenda sekund.

nu gråter jag igen. Folket på caféet måste ju tro att jag har seriösa problem.
vilket jag iofs har..

fy fan


jag är så jävla ledsen just nu. Besviken och ledsen. Jag vill hem härifrån. Jag vill iallafall bort från Colby. Hon är den mest stuck up jävla bitchen jag nånsin träffat. Otrevlig, omöjlig att jobba med. Jag känner mig inte alls välkommen av henne och David - jag känner mig som en anställd som jobbar precis hela tiden och gör precis allt i deras jävla hushåll.
När jag kom upp imorse hade hon skrivit ett brev och lagt det på disken:
"Elin, jag blev väldigt besviken att efter våran diskussion i tisdagskväll var du sen på onsdagmorgonen och sen ombokade du vårat möte igårkväll för ett socialt möte. Du gör inte detta jobb till en prioritet och ditt framförande bekräftar det.
Janine kommer idag klockan halv fyra. Du och hon måste fundera ut om du borde fortsätta med våran familj och om denna situation kan förbättras - vilket den måste!
Jag är inte längre nöjd. Jag kommer vara hemma klockan halv fyra så vi kan alla träffas och avgöra det bästa för den här situationen. Du är en mycket snäll och söt tjej Elin, men det är inte det enda kriteriet för ett job.

jag är på gränsen till tårar just nu. Jag känner mig så ... tom. besviken. ledsen.
Jag har ansträngt mig så mycket de här månaderna för att Colby ska tycka om mig, och för minsta lilla misstag får hon världens pms. Hon begär av mig att jag ska hålla huset kliniskt rent, men själv gör hon inte så mycket som att röra lillfingret för att hjälpa till.
"du gör inte detta jobb till en prioritet och ditt framförande bekräftar det." Jobba är fan det enda jag gör! Det där är den största förolämpningen jag någonsin har hört i hela mitt liv och det gör jävligt ont att läsa hennes brev.

vi skulle haft ett möte igårkväll där vi skulle diskutera en lista om fem saker hon tyckte att vi kunde lägga till i min arbetsdag. Jag frågade henne om det var okej med henne om vi kunde omboka mötet, för det var en social grej med skandinavier inne i stan som jag gärna ville gå på. Hon sa att det var okej, och jag dubbelkollade att det verkligen var okej, och hon sa ja igen. Jag sa att jag gärna pratar imorgon.
Och i onsdags när jag var sen - det var första gången på nästan fyra månader jag var sen. Och jag bad om ursäkt flera gånger.

Ikväll när min LCC kommer så tänker jag tala om för Colby hur jag verkligen känner. Att jag inte är bekväm med henne och att jag känner mig förolämpad.
och att hon kan ta sig där solen inte skiner. De kan ju försöka hitta en annan au pair som gör ett "bättre" jobb isåfall.

en torsdag

nu sitter jag på Kaleos igen. Det är fint väder idag - säkert 20 grader ute. sitter här vid fönstret och steker. mmm
det är faktiskt varmare ute än vad det är i mitt rum. BETYDLIGT varmare. det var därför jag bestämde mig för att gå hit. Internet fungerar perfectly hemma men det är ju så fruktansvärt ypperligt irriterande fullkomligt onödigt kallt i mitt rum så bröstvårtorna fryser till is på en! GAH. Men jag tror Colby har fattat min vink med att det är kallt i mitt rum. På mornarna kommer jag typ upp i dubbla tjocktröjor, femtioelva strumpor och arton mössor. Det borde gått fram..?

jag har suttit här i ungefär en kvart nu, och två killar som sitter i en soffa ungefär 5-6 meter ifrån mitt lilla bord, har stirrat - STIRRAT - på mig i femton minuter. NON STOP. 
Det dumma är att jag kan inte lyckas klura ut om de stirrar på mig för att de tycker att jag är snygg eller för att jag är ful... alltså, jag HAR mina dåliga dagar (de är fler än de bra) då jag kommer in i otvättat hår gömt under en mössa och typ mjukisbyxor. Men idag har jag ändå jeans och klänning. OCH tvättat hår *yess*.
Det borde fan vara för att jag är snygg. Japp. Kan inte vara nåt annat. Jag är dundersnygg idag. Rent bombshell helt enkelt. Förstår inte hur männen kan hålla sig ifrån mig. Det är ju ren dragningskraft.

... eller?


Jag läste just på
www.dn.se (ja, jag försöker hålla ikapp med svenska nyheter under det här året så jag inte kommer hem om ett år o ba: "Vadå, har Sverigedemokraterna tagit över?") att en brittisk lärarinna i Sudan har blivit arresterad för att ha låtit sina elever kalla en nallebjörn för Muhammed.
Hon ska nu tjäna 15 dagar i fängelset!
Alltså - SNÄLLA! Kan vi inte bara avskaffa alla jävla religioner? De skapar bara problem! I vissa muslimska länder får man inte ens ha bilder på familjen hemma, eftersom "människan är en avbildning" av Allah, och det är fel att ha en bild på Gud, eftersom det bara finns en gud. Och orka att hela danska kalkylritningarna av Muhammed blev en sån jävla stor sak. Det är ju bara en teckning gjord av en idiot som tyckte det var kul? Han har väl all rätt i världen att rita vadfan han vill? Och om barn i skolan vill kalla en jävla nallebjörn för Muhammed så är det väl snarare en hyllning till Muhammed än en förolämpning?? Jag tycker läraren ska få beröm för att  lära barn att älska sin religion och uppskatta mannen som skapade den.
Jag respekterar alla religioner och alla som utövar sina religioner. Jag har inga fördomar mot kristna, muslimer, judar, buddhister, hinduister eller något sånt alls. Men pråcka aldrig på religion på mig. Jag tänker inte gå i kyrkan, jag tänker inte be, jag tänker inte gifta mig i kyrkan. för jag är ateist. Jag tror inte på religion. Och det är min åsikt.
Som sagt, jag respekterar att andra har sina åsikter och sin tro, absolut. Det är deras rätt att tro vad de vill och jag har inga planer att ta det ifrån någon alls.

Personligen tycker jag religion är skit och borde tas bort helt och hållet. Det skapar bara bråk. I stort sett alla krig som pågått i världen beror i grund och botten på religion.

Japp, då har man sagt det. Tillbaka till vardagen. OM 35 minuter är det dags att hämta barn och börja slita. YEEEY.
Igår jobbade jag elva timmar i sträck! Det var kul! heheh. eller vid närmare tanke, inte så jävla upphetsande. India lekte med middagen och det slutade med att hon hade sönder en tallrik, det var ketchup, chicken nuggets och greenbeans över hela golvet och jag hade rätt. Jag har alltid rätt.....
Jag är fanemig min mamma. haha. Kan allt och har alltid rätt. Det är rätt skönt!
Om barnen kunde försvinna för bara en timme varje dag så jag kunde ladda upp mig själv igen.
Undra om någon kan uppfinna nåt sånt en dag? En tålamodsladdare? man bara kopplar in den i ett uttag och VIPS! är man glad, lycklig och rolig att vara omkring igen. hmm. Kanske ska ta o pitcha idén till Apple?

huu

dagens workout summary:
* 1 h
* 5 miles (=8 km)

det var svårt att komma upp imorse. Klockan sju ringde klockan men jag bestämde mig för o snooza till åtta. halv nio var jag gymmet.
och nu är jag död.
jag hatar att jag ska JOBBA om två och en halvtimme.

igårkväll kom colby in till mitt rum för att prata om lite saker som hade gnagit hos henne. Hon förklarade först att hon tycker att jag tar jättebra hand om barnen, att de älskar mig och att hon och david älskar att vi går ihop så bra, vilket var riktigt skönt att höra. Det är viktigt för barnen att de gillar deras au pair och att jag gillar dem, vilket jag verkligen gör. Vi funkar jättebra ihop. Hon bad också om ursäkt för att hon ibland har betett sig otrevligt mot mig eller varit på dåligt humör när hon kommit hem från jobbet, och uppmärksammade att hon tyckteatt vi hade rätt dålig kommunikation. vilket vi har haft. riktigt dålig kommunikation. Och det har varit många obehagliga tystnader - allt möjligt. Hon sa att mycket av hennes irritation när hon kommer hem beror på att saker och ting i huset inte är som hon vill att de ska vara. Vardagsrummet kanske inte är helt städat, middagsbordet kanske inte är helt rent från saker, eller det kanske inte finns någon mjölk hemma. Så hon sa att hon tyckte det var dags att "take it to the nezt level". att jag skulle ha mer ansvar i hushållet. vilket är okej, jag har inga problem med att gå och handla när jag märker att det inte finns någon mjölk. det enda problemet är att hur skulle jag kunna vetat det, om de inte berättar för mig att det uppskattas? ahywhoo
det är lite lustigt ändå att de inte tycker att jag hjälper till tillräckligt. jag menar, jag tar hand om barnen 30 timmar i veckan, jag tar hand om att deras tvätt (tvätta, torka, vika, lägga in i byrålådor), jag lagar lunch år de, jag hjälper de med läxor, jag skjutsar till eftermiddagsaktiviteter, jag tar emot och plockar ur och lägger in frukt och grönsaker som kommer varje vecka, jag diskar och håller rent i huset, jag plockar in och ur diskmaskinen, jag erbjuder mig (Varje kväll!) om jag kan hjälpa till med maten eller ta ut hunden eller vad som helst, men får alltid ett nej tack till svar. vad de vill är typ att jag ska se saker som behövs i huset. Mat, mjölk, juice, blöjor - vad som helst - och helt enkelt underlätta för de när de kommer hem genom att handla.

jag vet inte.. på ett sätt känner jag mig lite.. (vafan heter det på svenska??) offended av allt det här. jag menar, jag gör ändå riktigt mycket här, och jag känner att såna här mer hushållssaker är deras område. jag är här för att jobba med deras barn, ta hand om dem, inte för att handla och städa.

Å andra sidan så är det ju inga större problem för mig att göra små saker i huset som kan underlätta för dem när de kommer hem från jobbet. Om det dessutom kommer bidra till en lättare och bättre stämning mellan mig och föräldrarna så är det definitivt värt det.

jag vet inte.. vad tycker ni? är jag fånig som tycker att de är lite krävande eller har de rätt? borde jag engagera mig mer i hushållet?

071123 - fredag

i fredags åkte jag och Amanda till Castro för o fika med Sandra och Stephanie. Vi mötter på Starbucks i castro och satt där o drack kaffe tills föreståndaren kom o störde med att de stängde :P då var klockan halv elva. vi drog oss till en bar som ligger i närheten, Bliss Bar, där vi satt kanske en timme och snackade o drack drinkar. ytterst glamouröst... fast i längden blev det rätt tråkigt, så jag och amanda bestämde oss för att åka in till stan.

väl på tågstationen fick vi vänta i typ en halvtimme, och det var så jävla kallt. inte det roligaste direkt. precis bredvid tågstationen ligger en donutbutik och vi såg två poliser stanna utanför för att gå in o köpa munkar. hahah det var rätt kul. två unga killar i 15års åldern kom fram till oss o frågade om tåget hade gått. Fast det tog typ fem "excuse me, what did you say?" innan vi fattade vad de sa. De var riktiga gangstah killar. mörkhyade med stora svarta kläder som sluddrade som fan. men vi sa att vi kom precis. när tåget kom gick jag, amanda och de två killarna på tåget. vi åkte i kanske tio minuter, och tåget stannade i på Church Street och stod stilla i ett par minuter. Jag och Amanda satt o lyssnade på Spice Girls o sjöng o snackade. Helt plöstsligt, out of the blue, tar en av killarna tag i amandas väska och rusar av tåget. Jag skriker "OH MY GOD!" och både jag och amanda flyger av tåget och springer efter. jag tappade ipoden i mitt knä så jag stannar och plockar upp den, medan amanda springer efter i flygande fart. Både jag och Amanda skriker "stop him!" till folk omkring. Båda killarna springer förbi massa nattklubbar där folk som står ute och röker hör att vi skriker och börjar springa efter killarna. När jag kommer kommer bort mot klubbarna har alla på något sätt lyckats omringa killen, så han har vänt och springer åt mitt håll. Jag försöker fälla honom, men han hoppar över mitt ben och kommer undan. Amanda fick som tur var tillbaka sin väska (eftersom killen tappade den) med allting i den. På två sekunder är polisen där, den ena killen är fasttagen av folk som hjälpt till. Han får handklovar och trycks in i polisbilen. Polisen ber om uppgifter från mig och amanda, och frågar vad som hände.
Sen åkte vi hem.

jag kommer aldrig någonsin igen släppa min väska ur sikte. Den sekunden som killen tog tag i Amandas väska var så läskig. det var helt overkligt. jag kommer ihåg att jag tänkte "det är inte sant. det här händer inte. inte oss. inte nu".
Men det är exakt vad det gör. Det händer dig och det händer nu. Det värsta är att jag kommer antagligen alltid ha fördomar mot svarta killar i mörka baggy clothes i 15årsåldern.


fem i fyra

jag hade tänkt blogga om en jätteotäck sak som hände ikväll...
men så kom jag på att klockan är snart fyra på natten och jag är trött.
jag skriver imorgon istället.

ska jag orka upp o träna imorgon? har tränat 3 gånger denna veckan redan.
vi får se. jag tar nog sovmorgon. till elva då amanda har slutat. då åker vi o tränar.

Kaleo´s

av någon anledning så vägrar internet funka hemma nu, men jag har hittat ett underbart litet hawaiianskt café typ två minuter från mitt hus som har wireless connection. och billigt men gott kaffe. Det är jättetyst och harmoniskt och de spelar så mysig musik.
Jag älskar det här stället.

Igår träffade jag Amanda, en svensk tjej som kom till San Francisco samtidigt som Sandra. Typ det värsta som någonsin kan hända en au pair hände för Amanda. Hennes värdmamma var typ... psykiskt störd och skrek på henne att hon gjorde fel. Jag var hemma hos Sandra när Amanda ringde och berättade vad som hade hänt och jag blev helt paff. Hur kan man som värdmamma bete sig så som hon gjorde mot Amanda? usch jag tyckte så synd om henne. Men Amanda har varit så stark och stannat kvar och väntar nu på en annan familj. För tillfället bor hon hos Sandras värdmammas väninna och hennes familj, som bor typ fem kvarter från mitt hus. Jag bor på 15th and Irving, och hon på 17th and Moraga. Det är jättenära. Imorse hängde hon med mig till gymmet, och nu ska hon kanske hitta hit till Kaleo´s. Om hon nu lyckas, hon har sämre lokalsinne än jag ^^ vilket är rätt katastrofalt dåligt. haha.

Igår var jag, Sandra och Amanda i den norska kyrkan igen och bakade lussebullar och pepparkakor. och drack glögg... usch då blev det jobbigt.

vad köper man till en 8åring?

ÅH - HERRE - GUD


vilken morgon jag har haft! först tänkte jag vara duktig och gå upp o träna som vanligt. men alltså, imorse när klockan ringde så bara skrek min kropp nej. det gick inte. mitt huvud värkte, mina armar värkte, mina ben värkte, min rygg värkte, my ass värkte så mycket så jag vet inte ens hur jag ska beskriva det. så jag beslöt mig för att ge mig själv lite sovmorgon för en gångs skull. till klockan nio.
(se! jag kallar nio för sovmorgon! är inte det rätt otroligt ändå med tanke på att hemma i sverige brukade 12 vara en normal tid att gå upp?)

igår erbjöd jag mig att skjutsa David och Colby till flygplatsen så de inte skulle behöva parkera bilen där i flera dagar och betala hutlöst med pengar, eller behöva ta tåget med all packning. det tackade de såklart ja till, och vi åkte hemifrån vid elva imorse.
David körde och jag skrev upp vägbeskrivningen till tillbakavägen för mig. Colby förklarade att det är bara att följa väg 280 North, så hamnar man tillsut på 19th Avenue. och därifrån vet jag hur man kommer hem. Det verkade relativt lätt. Så vi kom fram till flygplatsen, plockade ur väskorna ur bilen, kramades hejdå och jag åkte iväg med bilen. Att följa vägbeskrivningen var jättelätt. Det var helt enkelt bara att följa 280, road 101 North mot Golden Gate Bridge, så skulle jag komma rätt. Så det var exakt det jag gjorde.
Vet ni var jag hamnade? The Embarcadero! Downtown! Pier 39! VAFALLS!!
det var helt stört. och helt plötsligt hamnade jag där jag för några veckor sedan villade runt med Jackie efter att vi hade varit på Akvariumet. Jag fick PANIK!

Men så kom jag på att bara andas, och tänka lite logiskt. Var sa Colby att jag skulle åka sist jag var i den här situationen? Howard Street and Ninth, höger på Fell Str. Komma ut på Stanyan och sen Lincoln. Piece of cake!
Jag kom hem för fem jävla minuter sen (12.40). Deras plan gick för tio minuter sen.
Åh jag hatar mig själv och mitt jävla lokalsinne.

Det var förresten äckligt varmt i min bil. jag höll på o svettas ihjäl! Det är typ 25 grader här idag. hutlöst varmt.
David påpekade tillochmed att det här är den varmaste hösten han någonsin varit med om i San Francisco. Tydligen så ska det "normalt sett" regna som fan under den här årstiden. Men istället är det sool.
Jag tackar då inte nej :)
Om en timme är det dags att hämta ungarna från skolan. Zoe kommer ikväll och Adriana ska passa Jack. På söndag måste jag försöka klämma in mitt LCC möte också men om det inte funkar får jag helt enkelt skita i det.
Undra om jag hinner träna imorgon bitti? Colby sa att hon ville att jag skulle vara med på Indias Thanksgivingparty i skolan imorgon runt 11...
kanske om jag bara tränar en timme. Det hinner jag nog.

nu ska jag nog gå ut o lägga mig i solen en liten stund.
Tjing på er alla!

AFV!

äntligen! hela dagen har jag väntat, längtat, suktat efter denna stund. det som gör mig komplett. det som gör mig lycklig. bringar skratt till min annars så tråkiga vardag.

Tack Tom Bergeron. Tack ABC Family.
Tack Americas Funniest Home Videos.

--


nu har jag fixat toaletten igen, men jag säger då det. det var sista gången. Nästa gång tvingar jag Joey städa upp sin egen skit. bokstavligt talat.

På torsdag åker antagligen Colby och David till New York för att säga hejdå till Colbys moster som för några dagar sedan var med i en allvarlig bilolycka, och ska nu tas av respiratorn. Jag, Adriana (Jacks barnvakt) och Zoe (barnens halvsyster) ska tillsammans ta hand om barnen 24/7 i fyra dagar. Eftersom jag är den enda med körkort så får jag skjutsa överallt. till och från skola, till och från träningar och liknande.
Men förhoppningsvis blir det ändå kul. Jag gillar Zoe, så det ska nog funka. Lite trist är det bara att jag måste jobba hela helgen.. men. Man får ställa upp när en tragedi slår till så hårt som den gjorde.








Här är min snygga fotbränna förresten :)

image48


inte igen...

jag säger det nu, aldrig - ALDRIG igen ska barn vistas inne i mitt badrum!
nu har toaletten fått upplopp IGEN!
det flyter omkring... ni-vet-vad.
och det är inte mitt igeeeeen.
jag blir galen!

ny regel: de barn som använder min toalett ska jag... vrida nacken av.

3 månader!

någon sa till mig att de första 3 månaderna räknar man veckor, men ungefär vid 3 månaders strecket börjar man räkna månader. och det har jag börjat göra. tänk att jag redan varit här i 3 månader. det är ju helt otroligt. 12 veckor!
om exakt tio månader är jag hemma i sverige igen! det är inte ens ett år :D wiiie
och egentligen räknas inte den sista månaden för då ska jag bara ha roligt och resa och vara ledig och njuta av mitt liv. jag har alltså bara 9 månader kvar att jobba! aaah.
egentligen bara ungefär 8 för familjen kommer hit 2 veckor, och sen ska jag till LA med Maria o träffa Malin i en vecka.

waow. det börjar ta form nu. min hemgång <3

söndag

inatt drömde jag att jag hade missat en hel kurs i skolan. företagsekonomi. vilket jag aldrig har läst förut.
jag drömde att jag kom in i klassrummet, och vi hade en lärare som var helt besatt av färgade papper! han hade gjort olika fack med olika färger av papper.
typ dom röda facken var för papper som var klara, de gröna var för de man skulle slänga (för tydligen kunde man ju inte använda papperskorgen..) och de gula var för de uppgifter vi skulle göra.

det var sjukt mycket gula o gröna fack..

och jag fick totalpanik! i min dröm hade jag missat HELA kursen. hade inte varit där en enda lektion, hade inte gjort en enda uppgift. hade tillochmed glömt att ta med mig penna så jag gick runt på penn-jakt i klassrummet.
och nu hade vi en mastodontuppgift att göra som skulle vara klar imorgon, och jag hade inte gjort nånting! och hela uppgiften inkluderade en undersökning och - usch. så skulle man göra en rapportskrivning. som på connys lektioner. blä.
det roligaste var att jag frågade Larsson (i min förra klass)... ( i drömmen allså) vad vi skulle göra, och hur jag hade kunnat missa allt det här. och han svarade jättesarkastiskt och elakt:
"JAA du har ju SKOLKAT hela terminen så det är väl inte så jävla konstigt???"
Larsson av alla människor skrek till mig och var jätteelak i min dröm. Han som typ är världshistoriens snällaste kille!
jag vaknade iallafall jättepanikslagen, men när jag lyckats lokalisera mitt snurriga själv, så insåg jag att det bara varit en fruktansvärd dröm. phew.

idag är det jättefint väder här! Vicky kommer snart hit och vi ska åka till stranden!

(en liten hälsning till Malin som jag vet sitter här o tänker: haha jävla tönt som drömmer om skolan, och jävla skit - jag vill också åka till stranden!)
Puss ^^

klant?

jag är så jäkla otajmad så det är inte klokt.

om man räknar ihop alla stora handdukar jag har i mitt badrum så kommer man upp till ungefär fyra. samtliga av dom fyra handdukarna ligger för tillfället på mitt golv inne i mitt rum.

men det märker inte jag eftersom mitt rum är så stökigt.. det ligger en blanding av kläder, böcker, fjärrkontroller, bananskal, tallrikar, glas, bestick, papper, smink, tofflor, sladdar,påsar och skärp på mitt golv så jag märkte inte handdukarna. men jag traskar in i duschen och när jag duschat klart märker jag till min förvåning att det finns inga handdukar! allt som finns är tre kökshanddukar. (ni vet, såna där små!) och utanför mitt badrum står en rörmokare och försöker laga torkmaskinen. så jag är i en aningens knivig situation.

jag försöker förgäves vira runt de tre små handdukarna runt mina privata delar, men de täcker inte hälften. GREAT!
två alternativ har jag nu:

#1. Traska ut halvnaken och jätteblöt. och skamsen
#2. ta på mig mina svettiga äckliga träningskläder igen.

jag valde att blanda de två och tog på mig tshirten (dock ut och in så det var inte riktigt lika äckligt) och virade tre handdukar runt min höft. Rörmokaren tittade konstigt på mig och sa hej.
lite smått skamset sa jag hastigt hej och slängde in mig i mitt rum och stängde dörren.

EXAKT på SEKUNDEN när jag hade stängt min dörr kollapsade mitt handduksarrangemang och jag tackade gud för tajmingen.

nu ska jag klä på mig och hänga in handdukarna i badrummet!

HAHAHAHA

AAAAAAAH den där Jeff ringer hela jävla tiden. jag har inte svarat. mohahah

men palla. jag ville bara ha något o göra på halloween, och det hade jag. behöver inte honom längre.

SLUTA RINGA FFS!

________________________________

okej, två nya vociemails:

#1: blablabla (nån kille som säger nåt på brasilianska eller spanska eller whatever. antagligen någon av simones vänner som ringer hela tiden. nytt nummer hallå?

#2: Jeff såklart:
" Hi.. Ella.. this is ehum.. Jeff.. from the train... Have coffee with me.. you can call me on ****** (vad hans nummer nu var).

är det jätteelakt av mig att ignorera hans samtal? Jag pallar verkligen inte o träffa honom. borde jag svara och tacka nej? eller ska jag ta den lätta vägen o bara fortsätta ignorera tills han slutar ringa? hmmm

godmorgon!

här i San Francisco är klockan lite över åtta på morgonen, och själva faktumet att jag går upp klockan åtta för att åka och träna när jag börjar jobba halv två (vilket innebär att jag skulle kunna göra min allra största hobby ett tag till - sova) är ju ändå rätt absurdt.

jag vaknade halv fyra inatt i min säng och märkte till min förvåning att jag fortfarande hade mina kläder på, teven stod på och surrade och det låg kläder och saker över hela min säng. haha jag hade däckat typ efter middan. så jag har sovit lite knasigt inatt. känner mig bra mycket tröttare än vad jag var igår när jag gick upp åtta..

men nu ska jag springa upp, grabba en banan och dra mig mot gymet.
tjingeling på er alla.

gym

det här med min och min värdmammas överenskommelse i fråga om gym/ta ut hund ser ut att gå åt pipsvängen. jag har tagit ut hunden fyra dagar i veckan i två veckor nu. har hon lagt till mig i medlemsskapet? Nix.

och nu har hon anställt någon som ska ta ut hunden, men hon har inte sagt något till mig om det här med gymmedlemsskap. för jag antar att hon inte vill betala för mitt gym utan att få något i return. men till mig säger hon ingenting.

nu är jag trött på det här. nu åker jag till gymet och skaffar mitt jävla medlemsskap själv.

ska det vara så jävla svårt att prata med mig?