eternal sunshine of the spotless mind

min blogg har verkligen blivit en bergochdalbana sen jag kom hit. ena dagen självmordsbenägen, andra dagen mår jag ändå ganska bra. Visst - jag är fortfarande trött som ett svin och känner ibland för att skjuta mig i huvet, men jag känner ändå att jag klarar av dagen. Colin har inte varit fullt så irriterande (notera: FULLT så irriterande - dvs, han är fortfarande irriterande) och jag fann lite energi i Fia idag. Tack o lov - det behövde jag verkligen. Fia - den lyckans osten - börjar inte förrän tre på eftermiddagarna så idag passade hon på att joina oss i parken. Colin sprang runt o lekte med andra barn, Nathan kröp runt i sandlådan med diverse leksaker och jag o Fia gottade oss i solen. fint väder idag. sen åkte vi hem, Fia snyltade på min mat här hemma (ha ha), Colin fick en timeout (och ett GIGANTISKT utbrott) när han slog Nathan. Sen satt vi o kollade på barnprogram med Nathan och pratade. Sen fick hon åka hem o jobba. jag tycker Fia kan vara min personliga tålamodscoach. istället för o ta han om ett par dumma ungar. låter ju bara dumt.
dont get me wrong - jag kommer fortfarande kyssa Julies fötter när hon stiger in i huset. möjligtvis också gråta en skvätt.

Idag fyller min mami 51! (jag fick för mig att det var 52 en liten stund... jag kanske blandade ihop det med pappa.. eller nåt. min hjärna är inte på hugget just nu). Grattis Grattis!
och förlåt för mitt spydiga mail. somsagt - jag är obeskrivligt trött och just nu inte så mottaglig för tips. är nog expert på o ta det som kritik istället. Hur som helst - förlåt.

Annars så är klockan halv sju just nu. Ska gå o lägga Nathan om en liten stund, Colin kan få sitta uppe till halv åtta iallafall. Sen ska jag göra lite middag åt mig själv. Stekt ris, kalkon, ärtor, majs och lite avocado! mums! (och jag kom på det helt själv! utifrån vad jag hittade i kylen!)

Sen är det ju American Idol ikväll också. David och Jason ♥

* vaknat av Nathan klockan 1.00, 3.00, 4.00 samt klockan 5.00 av att Colin står precis utanför mitt rum och gallskriker, samt 7.00 när vi gick upp.
* städat i vardagsrummet
* gjort frukost till mig själv, Nathan och Colin
* sagt: "No Colin, we are not going to have vanillacookies for breakfast" 3 gånger, som följt med 3 tantriska utbrott.
* klätt Colin eftersom han vägrade göra det själv.
* Skjutsat honom till skolan
* handlat mat
* åkt förbi gymmet för att signa upp Colin på terminens swimclass.
* hämtat posten
* tagit ut soporna och ställt ut sopbehållarna för hämning imorgon bitti.
* lagt Nathan för en nap
* diskat
* sorterat tvätt
* inte hunnit äta lunch

klockan är 11.

efter en ytterst spännande kväll (som jag givetvis spenderade ensam i vårt gigantiska vardagsrum med ett äpple - jag sprang idag - och ett glas vatten) och tittade på Oscarsgalan ligger jag nu i min säng och märker till min förvåning att jag är hungrig. fan. jag får fortsätta o vara hungrig tills imorgon bitti då jag kan äta min älskade gröt med applesauce. gott!
hur som: jag har nu spenderat fem underbara dagar inomhus (eftersom vädret i Kalifornien tydligen inte alls skiner som i LA hela tiden - utan har bestämt sig för att i Santa Rosa ha spöregn, vind och dimma konstant i en vecka) med Nathan och märkte för en 20 minuter sen eller så att Garrett och Colin kom hem. Garrett åker iväg imorgon bitti vid 5 så nu har jag TRE underbara dagar med BÅDE Nathan och Colin!
Visst - att vara ensam med en bebis är jobbigt, men det är en fjärt i rymden jämfört med att ta hand om en ett åring och en fyraåring. jag kommer seriöst dö. Sist jag tog hand om båda två under en längre tid var det 2 dagar och då ville jag ta livet av mig själv. Jag kan inte neka det: Colin retar gallfeber på mig. Han tjatar konstant om sitt jävla godis och kakor och kex och tårta. Socker ska han fanimej jämt ha.
"does this have sugar in it?"
FAN VET JAG - ÄT DET BARA UNGJÄVEL! ... vill jag skrika men jag säger bara snällt:
"Ja". även fast han äter ett äpple. Jag ska testa att inte ge honom något godis.
Julie har fått in honom på vanan att varenda gång han bajsar får han godis.
whoopiedoda - grattis. hur jävla svårt är det att bajsa? sen ska han ha en kaka för att han har varit "duktig pojke" och sovit. (fast han sover aldrig, men han har "privatetime" - vilket innebär att han är på sitt rum och leker i en kvart... OCH DET FÅR HAN GODIS SOM BELÖNING FÖR!) ibland undrar jag deras uppfostringsstrategier. när jag var liten fick jag femton kronor på en lördag för att gå ner till tobak och handla lördagsgodis. inte fan fick jag godis för att jag bajsade. eller en tårtbit för att jag lekte snällt på mitt rum med mina syskon.
En gång fick Colin tillochmed godis - förbered dig - TILL FRUKOST!
"mommy, i ate all my dinner" (han menade nog breakfast)
"ooh.. no you didnt colin"
"oooh. can i have som einstein candy?"
"you can have some when you finish your breakfast"
lixom... VA? hade jag varit hans mamma så hade jag blågarvat o sagt: YEAH in your dreams pal.
OFTA man ger sin 4åriga son godis till frukost! jag menar: HALLÅ? Earth to Julie - har du läst NÅT om fetman bland amerikanska barn som bara växer och växer? Varför tror du det sker? För att föräldrarna ger sina barn frukt? Newsflash! I dont think so!

oj.... vad jag avreagerar mig. frustrerad över att inte ha haft något vettigt sällskap på ett bra tag. känner mig isolerad och trött och irriterad, och den här veckan kommer bara bli värre. Jag kommer irritera ihjäl mig på Colin.
Men han kan glömma det där med godis. gråta får han göra om han vill. godis får han inget av mig. inte ens om han bajsar. han kan få ett äpple istället..

The man I spoke to asked me to leave my adress and phonenumber:

Elin Berzelius c/o Julie Lees
3630 Hadley Hill Drive
95404 Santa Rosa, CA
(              707-953-4023       )

I hope we can solve this.
With regards, Elin Berzelius




Vad tror ni? Får jag mina pengar tillbaka?

har jag nämt våran städare? han är bra underlig. Han och en annan tjej (som jag skulle chansa på vara ryska eller nåt sånt) kommer hit varannan torsdagmorgon och trallar runt i huset och städar i flera timmar. Vanligtvis brukar jag ta med mig Nathan ut på en promenad till parken för att inte vara i vägen när de städar, men idag regnar det så det gick i stöpet. Men det är lugnt... Nathan rullar runt på golvet och låter "dädädädädududud AOU! HA-HA-HA-HA". Han ska också envisas med att krypa fram till trappan eller pilla på min dator. Jag har tillochmed satt på TVn! Jag förstår inte vad som är så intressant med en trappa när Maggie and the Ferocious Beast visas på Noggin. Hallå? Knäppunge.
hursom - tillbaka till städaren. Jag tror han heter Mitch (kommer alltid att tänka på David Hasselhoff i Baywatch när jag hör det namnet). Jag blir nervös när han kommer hit.. Inte "åh-han-är-så-snygg-vad-ska-jag-ha-på-mig-nervös" utan "hjälp-han-är-så-underlig-jag-vet-inte-hur-jag-ska-bete-mig-omkring-honom-nervös".
För att få bästa möjliga beskrivning av honom så ska jag studera honom så precist jag bara kan. Här är mitt resultat:
Han har kort brunt hår, med lite flint på sidorna, á la alla gubbar. Han har glasögon från 70talet. Han har en vit tshirt som det står "my mom went to London and all she gave me was this stupid tshirt" på. (det säger väl nästan allt?)
Han har brun-beiga avklippta mjukisbyxor, och - det slutar inte här, shortsen är kortare än en jeanskjol på en fjortis. inte alls nådigt. Vita strumpor och springskor. Han har ett bälte runt midjan - ni vet ett sånt där som poliser har sina vapen i, eller som byggarbetare har sina verktyg i... men han har sin disktrasa och rengöringsmedel... och kanske en liten handtvål. Han är varken tjock eller smal. Han är väl normalbyggd skulle jag säga. Men så till benen... ack de benen. som de skrämde mig första gången han kom hit. Jag vet inte ens hur jag ska beskriva dem. "brun" är en underdrift. "Tan" doesn´t give it justice. Den närmsta beskrivningen jag kan komma till att få er förstå hur bruna hans ben är faktiskt bajs. Det ser inte klokt ut. Första gången tänkte jag bara "oj, han måste precis kommit hem från Thailand eller något" så jag frågade honom. Har du precis haft semester?

Nej, svarar han och ler. Bara jobbjobbjobb!"

Så varannan torsdag sen dess har jag och Julie småviskat till varandra att han måste gå på tanning salons varje dag typ. Inte en chans att han får den färgen här.. inte den här årstiden.

Så, för några veckor sen så frågade han Julie som han gör varenda gång: "Är det något speciellt du vill att vi ska göra idag? Något extra?" som om han vore ytterst professionell och är mån om sina kunder, och varenda gång svarar Julie: "Nej. Bara städa huset". Och varenda gång frågar han mig om jag vill att han ska städa mitt rum o badrum, och om han ska städa gästrummet och badrummet däruppe. Och varenda gång svarar jag eller Julie "Ja tack, vi vill GÄRNA att ni städar HELA huset som vi BETALAR er för". Efter han har stält hans vad han kallar "den obligatoriska frågan".... ("We have to ask you this, it´s a company policy". ehrm...jag vet inte.. "Företaget" är hans. och han har en anställd... ryskan... tänk vilka problem han hamnar i om han inte utfärdar hans "company policy"... undrar om "chefen" "avskedar" honom. hoppas inte) så gav han Julie ett papper och sa "If you happen to know anybody who´s looking for someplace to live, I am looking for a roommate!
.... vad sa vi om professionellt? Reklamera för egen benefit under arbetstid?
Julie tackade och tog emot pappret och gav mig en "IS HE KIDDING?!" - blick. Jag himlade med ögonen och fnissade. Senare den dagen när de hade gått tog vi tid och läste pappret. Jag lade direkt märke till vad hans hus hade att erbjuda:
kök
badrum (vilken tur)
två sovrum
garage
tanningroom

ha ha ha. jag började skratta högt och både Julie och Garrett vände sig om och sa "vad?!"
"Han har ett solarierum hemma...! Tro fan att han är så brun". Vi skrattade gott åt honom.

just det. han har alltid med sig massa flaskor och behållare i städsyfte såklart. En stor flaska hade ett brunt innehåll och jag har alltid undrat vad det kan vara. Idag såg jag att han drack ur den. chokladmjölk.
jag är förvånad att han inte fortfarande bor hemma hos hans mamma. han verkar vara en mammagris.

nu är jag sådär skakig igen. skakigt arg som jag kunde bli på Joey förut. Ni har säkert läst ett av de blogginläggen när jag blev så frustrerad att jag ville slita av mig håret.

Jag började jobba sent idag - 10.30. Nathan hade inte sovit första napen och ingen var påklädd. Julie åkte till jobbet och jag lade Nathan och lät Colin se på TV medan jag vikte tvätt. Så vaknade Nathan 1.30 och Jag klädde på honom och gick ner till Colin med hans kläder, stängde av TVn och sa: Jag ska gå och klä på mig så går vi till parken sen! Så, ta av dig din pyjamas, sätt på dig dina kläder så går vi sen, okej? Deal?"
Deal, svarar han och jag går in till mitt rum. 15 minuter senare är jag klar och jag går ner till vardagsrummet för att hämta Colin. Han har fortfarande sin pyjamas på sig och han ligger under soffan och gömmer sig,
Colin? ropar jag på honom eftersom jag inte ser honom. Han svarar inte. Colin! Ropar jag lite högre - han svarar fortfarande inte.
COLIN! nästan skriker jag och han svarar fortfarande inte. Det finns inte en chans i helvetet att han inte hör mig. Så jag går ner i vardagsrummet och letar efter honom. Så, jag hittar honom under soffan och drar fram honom.
"Colin, varför svarade du inte när jag ropade?"
han svarar inte.
"Colin?"
ingenting
"Alright, Colin... vill du gå till parken?"
yes
"okej, så om du vill gå till parken så måste du klä på dig. Varför gjorde du inte som jag bad dig?"
svarar såklart inte
"Okej, Colin jag ger dig en chans till. Jag ska gå upp och hämta en tröja till Nathan, när jag kommer ner vill jag se dig påväg att ta av dig din pyjamas och ta på dig dina kläder okej?"
....
"Okej Colin? Deal?
tyst
"Colin! Deal?"
mmm
"say deal"
deal
"Okej, bra."
Jag går upp och hämtar Nathans tröja och när jag kommer ner har han FORTFARANDE inte gjort som jag bett honom. Han ligger på golvet och pillar sig i håret!!!

"Colin, varför är du inte klädd?!?!"

--------------------------

"okej" Jag rycker tag i honom, måttligt irriterad och klär honom. Jag förklarar för honom hur respektlöst det är att ignorera mig när jag försöker få med honom på något roligt. Han tittar bort och himlar med ögonen.

Efter att jag har klätt honom förklarar jag för honom noggrant:
"Okej, Colin. Du har betett dig som en liten pojke hela morgonen. Stora pojkar kan klä sig själva och lyssna på vad andra säger. Om du vill att vi ska gå till parken så måste du gå upp och ta på dig dina skor själv. Okej?"

Jag tog fram skorna och sa åt honom att börja ta på sig dem. Mitt tålamod har nu sjunkit WAY DOWN.

Han börjar krypa runt på golvet runt skorna.

"Colin! Ta på dig skorna!"

Han lyssnar inte. Jag går fram till honom, tar tag i honom och tittar honom i ögonen.

"Colin, lyssna noggrant på mig nu. Såhär är det: om du vill gå till parken så måste du ta på dig dina skor själv. Jag kan inte göra allting åt dig. Jag ska gå upp och byta Nathan, när jag kommer ner vill jag att du ska ha dina skor på dig. Om du inte har börjat ta på dig skorna så går vi inte till parken, om du inte gör som jag säger så stannar vi hemma, och du får ha private time. Det betyder att istället för att gå ut och ha kul i det fina vädret så stannar vi hemma och har tråkigt. Du få sitta ensam på ditt rum och leka själv. Vilket vill du göra?"

"go to the park"

"Okej, bra! Det vill jag också göra! Så vad måste du göra för att få gå till parken?"
"put on my shoes"

"Bra Colin! Precis! Så jag ska gå upp och byta Nathan, och du tar på dina skor och så går vi sen. Okej?"

okay.

Jag går upp och byter Nathan. När jag kommer ner står skorna ensamma på golvet och Colin kryper fortfarande runt. Jag suckar och säger högt:

"Alright, i guess we´re not going to the park"

här får Colin ett totalt tantriskt utbrott och börjar skrika och gråta
"I WANNA GO TO THE PAAAAAAAAAAAARK! ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄHHHHÄÄÄÄÄÄÄ!"

Jag tar tag i hans arm för att ta med honom upp till hans rum och han TOTALSKRIKER. Jag har aldrig hört någon skrika så högt och panikslaget. Jag svär, han lät alldeles panikslagen. Som om jag hade slagit honom eller att nån skulle tvinga honom att äta maskar eller nåt. Han var verkligen panikslagen. Han skrek och grät och hulkade
"BUT I WANNA GO TO THE PAAAAAAAAAAAAARK ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH!"

och jag svarade bara:
"det skulle du tänkt på innan Colin, när du betedde dig dåligt och inte lyssnade på mig"

 Jag fick bära honom upp för hela trappen. Och då hade jag Nathan på höften också. Colin tog inte ett enda steg. Och han skrek under hela vägen uppför trappan.

Väl uppe i hans rum har han fortfarande inte slutat skrika eller gråta. Jag tar tag i honom och försöker lugna ner honom och förklarar varför han får det här straffet. (lärt mig av Supernanny på TV). Han lugnar sig något men gråter fortfarande. Jag berättade att som straff för att han inte lyssnade på mig och gjorde som jag sade, så ska vi inte gå till parken nu. Däremot, om han har en bra privatetime utan att avbryta den så kan vi gå till parken sen. Efter en stund lugnar han ner sig och jag lämnar honom ensam i hans rum. Nu har han varit där i 30 minuter och jag ska snart gå och hämta honom. Jag måste bara andas och samla lite styrka först.

Jag kanske låter som en coldhearted bitch, men försök klara det här själva så ska ni nog se att ni antagligen hade gjort samma sak. Jag vet, han är bara 4, men det tar inte bort faktumet att det är fruktansvärt irriterande. 4åringar borde fan kunna klä sig själv och ta på sig sina skor själv. In fact - jag vet att han kan det, för i Julies närvaro gör han precis som hon säger....

åh hur ska jag stå ut i 6 månader till?

så.. nathan spydde på mig igår. Julie och Garrett åkte till Tahoe och jag var ensam med killarna. Jag lagade middag till mig och Colin och gav Nathan hans babymat. En burk grönsaker. Så klockan 7 skulle jag lägga Nathan. Jag värmde hans mjölk och gick upp med honom. Jag bytte hans blöja och satte mig i gungstolen och gav honom mjölken. Han drack nästan allt, sen spottade han ut flaskan och spydde upp allting igen. Över sig själv, över mig, över hans filt, över stolen, golvet - allt. Jag svär, det var dubbelt så mycket som första gången.
åh. nathan börjar gallskrika, jag tar in honom i badrummet, tar av honom alla hans kläder, och tar instinktivt av mig alla mina spyiga kläder. Inte förrän nere i köket inser jag att jag går runt i Julie och Garretts hus i bara trosor. Haha det trodde jag nog aldrig skulle hända ändå.
Så jag sätter nathan i diskhon och börjar skölja av honom. Han gillar att bada så han blev snabbt på bättre humör.

Vid halv åtta är jag klar igen. Har badat honom, satt på honom ny pyjamas och gett honom Motrin. Så jag lade honom i hans babysäng och han somnade med en gång. tack och lov!
Efter det hämtade jag Colin som satt nere i vardagsrummet och tittade på TV, och gick upp o lade honom med. Vilket var bra mycket lättare än vad jag hade trott faktiskt. Vi läste två böcker och sjönk blinka lilla stjärna. Han gillar att höra den på svenska (och nu har jag ju faktiskt lärt mig hela också :P) Sen låg han i sängenoch vi pratade lite. Han var söt.
Jaa, sen satt jag nere i vardagsrummet och pratade av mig på Markus på msn (som var vaken till halv sju på morgonen! och skulle upp klockan nio! knäppgök). Sen vid 10 gick jag in till mitt rum och gick o la mig. Pratade lite med Julie också för att rapportera vad som hänt under kvällen.

Nathan sov hela natten. så skönt. jag trodde ärligt talat att det skulle vara värre på natten än vad det var. Jag trodde att Colin skulle längta efter Julie och vilja sova i min säng, eller ringa henne eller nåt, men han somnade när han la sig och vaknade inte förrän klockan 6. Nathan vaknade vid 5 och var hungrig. inte så konstigt eftersom han spydde upp allt han ätit innan. Så jag gav honom bara jättelite mjölk och la tillbaka honom i sängen så somnade han direkt.

När Colin vaknade tog jag honom till min säng och så sov vi där. Eller.. jag sov - han satte sina iskalla fötter på mina lår... och höll på o skruva på sig och lät och var lite smått irriterande. Men jag fick sova till 7 iallafall..

Nu är Colin i skolan, Nathan sover, städarna är här och jag sitter o väntar på att antingen familjen eller malin ska logga in på skype. Vill prata.

och så ska jag äta frukost också. Har inte hunnit göra det än.