eternal sunshine of the spotless mind

god morgon! klockan är 9, det är måndag, jag ska snart jobba - livet leker.
den här veckan gick förbi rätt fort faktiskt. för en vecka sen var det 16 veckor kvar tills jag åker hem, nu är det 15. sakta men säkert kommer jag närmare datumet.

den här helgen har varit obeskrivligt tråkig. så tråkig så jag funderar på att helt enkelt bara acceptera att det här året inte är till för att ha kul, det är till för att jobba 50 timmar i veckan för en skitlön, inte träffa några människor och bo högt upp på en kulle utan tillgång till buss eller några kommunikationsmedel förutom bil för att ta sig någonstans.

som sagt... 15 veckor...

I lördags kom Fia o hämtade mig här hemma och vi åkte ner till stan för o bara traska runt (finns inte överdrivet mycket annat att göra..). Downtown firade man tydligen Cinco de Mayo och det var mexicanare all over the place. av nån anledning var det också massa mopeder däromkring och de hade ett mopperace. Tillslut gick vi till ett Peet´s coffee and tea och satte oss ute i vårsolen. Jag smsade Nick och kollade vad han hade för sig och lät honom veta att jag och Fia var gudomligt uttråkade. Samtidigt satte sig en jättekonstig kille bredvid oss och började prata om krig. "Titta inte på honom så låter han oss vara ifred" viskade jag till Fia. Hon gjorde ett bra jobb, men han började prata med henne så det ärklart man svarar. Han pratade somsagt om krig, Tyskland, musik och andra saker som vi inte förstod ett skit av eftersom han stammade och kunde knappt göra sig förståelig. När jag fick ett sms från Nick tog jag chansen att rymma.
"I´m sorry, that was from my mom, we´ve gotta go meet her now. But it was nice meeting you, bye!"

Nick bjöd oss till en barbeque i Rohnert Park på eftermiddagen och vi åkte dit. Efter tjugo minuter åkte vi hem igen. Det var kul o träffa Nick, men alltså hans polare... gah. Massa junkies och fulla idioter. nej tack. Dessutom var alla antingen osociala töntar eller äckliga tafsande idioter. Så dom lär vi ju inte hänga med. ååh jag är så trött på Santa Rosa. Jag hatar Santa Rosa. Jag hatar den här staden.

Igår låg jag hemma i min säng och tyckte synd om mig själv. Bokstavligt talat. Dessutom hade jag ont i huvet.
Nathan har örinflammation i båda öronen, äter ingenting, sover ingenting och spyr till höger o vänster. Och idag börjar min arbetsvecka. tjoho

Fia o jag kom på att vi ska ge upp Santa Rosa på helgerna. Nästa gång vi båda har en helt ledig helg ska vi åka ner till San Francisco, gå ut på en klubb och så sover vi i bilen. jag menar vafan, hur hemskt kan det vara?