eternal sunshine of the spotless mind

så... jag berättade för Julie om mina planer om att traska hem från gymmet idag och hon påminde mig om hur långt det faktiskt är och att det kommer bli mörkt och så. Men jag sa äsch, det tar inte mer än en timme, och det finns ju gatulysen!

så, jag sprang en timme och började vid 6.20 att traska hemåt.
När jag efter ungefär en timme närmar mig Chanate och Hidden Valley (där Colins preschool ligger) märker jag att det verkligen är helt bäcksvart. Gatulysena är släckta, det är en väääldigt trafikerad väg där hastighetsgränsen ligger på 35 mph men ingen kör långsammare än 50 (förutom jag)
Så, där gick jag - på väggrenen för det fanns ingen trottoar, utan gatulysen, utan något som helst lyse, utan mobiltelefon och främst - utan reflex. Världshistoriens bästa offer för en bilcrash. Det var definitivt obehagligt.

min mamma har bergis andnöd vid det här laget.
men jag har lärt mig en läxa:
1. alltid ha med mobiltelefon
2. aldrig gå hem efter att ha sprungit i en timme (knäna går sönder)
3. alltid ha reflex

och tro mig - jag kommer aldrig igen gå hem från the YMCA sådär sent.
jag är för övrigt helt jävla slutkörd just nu. det tog 1h 20 min att gå hem. plus de där j*vla backarna överallt.
phew. nu = sova

nej fan. måste läsa igenom körkortsteorin. prov imorgon.

(ooh, och klipptid på lördagmorgon!!)