eternal sunshine of the spotless mind

usch jag känner mig deppig. jag läste stephanies blogg och inser hur avundsjuk jag är på tjejerna där nere i San Francisco. Jag saknar storstaden. Santa Rosa är SÅ tråkigt. jag saknar att strosa runt Union Square ner mot Market Street. Eller att hänga på Gestalthaus i Castro med Viki och tjejerna. Men om 10 dagar har jag 2 veckors ledigt och då ska jag försöka åka ner till San Francisco. Och dra med Fia om hon är ledig.

Usch jag har så himla ont i magen. Inte sådär "jag mår illa" - ont, utan verkligen ONT. aaj. Jag kan varken sitta eller stå utan att det gör skitont. aj som faan. om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag skulle föda barn eller något. helvete vad ont det gör.
hoppas jag kan köra utan att crasha bilen... vi ska hämta Garrett på jobbet innan vi hämtar Colin från skolan. Garrett sa imorse att han behöver bilen till en sak med jobbet. Över telefon sa Julie nyss att han ska golfa med sina jobbkompisar i 4 timmar. Viktiga grejjer när jag jobbade 10 timmar igår och kommer få jobba 10 timmar idag...
imorse när jag hämtade Nathan från hans rum (vi skjutsade Garrett till jobbet tidigt) såg jag att han sov i sina kläder han hade på sig igår. Han hade inte ens bytt honom till pyjamas.

Igår efter middagen (som jag förövrig hade lagat) sa han till Nathan när han lyfte honom ur babystolen:
"oooh look at all that pasta on the floor. What a mess you´ve made buddy! We´ll just let it dry up and i´ll pick it up later"
Och gissa vem som sopade upp all pasta från golvet imorse? JAG såklart!
Gissa vem som fick ta ut soptunnorna igår även fast han hade sagt att han skulle göra det?
JAG såklart!
jisses han kunde inte ens starta diskmaskinen som var full igårkväll... gash.

nu ska jag ta en megatablett och gå o dö i en halvtimme innan vi måste åka.