eternal sunshine of the spotless mind

för det snöar i kalifornien idag

fan vad trött jag blir. besviken. förbannad. riktigt jävla arg. är det verkligen sådär man beter sig när folk har ställt upp för en i ur och skur i flera år? är det så man betalar tillbaka? med att säga "äsch, det är väl inte så farligt", och att sen gnälla över sina egna obetydliga fjantiga små "bekymmer". När någon gå igenom en kris och på riktigt mår skitdåligt!? Något som tillochmed JAG kan märka! Och jag har inte träffat personen i fråga på fem månader! Inte pratat i telefon! Ingenting! och JAG märker det! Hur blind får man vara? åh jag kan inte hjälpa det men alla andra tidigare saker bara bubblar upp inom mig och jag blir så sjukt frustrerad. Det här är inte okej. Det är verkligen inte alls okej. Och för mig var det här din sista chans, det här var verkligen toppen på isberget. Nu räcker det.

Allt kommer bli bra hjärtat. jag är här för dig. ♥

fan alltså, har du ngt att säga till mig kan du väl säga det personligen? du har ingen aning om vad som har hänt. den här är andra gången du uttalar dig innan du har hört den andra partens historia. behöver jag friska upp ditt minne eller?

alltså ååh nu är det JAG som bubblar upp! du kan ju fan lyssna på dig själv "jag har inte sett personen i fråga på 5 månader" alltså vet du inte ett skit om vad jag har gjort för att försöka få henne att må bättre. men när hon inte lyssnar på några råd finns det fan inget jag kan göra! jag säger bara högt vad alla andra tycker. jag är verkligen trött på att du ska döma mig hela tiden, och jag är jävlar trött på att du ska skriva det i din blogg hela tiden. du kan väl förfan ha mage att skriva det till mig isåfall! jag försöker så jävla hårt alltså. jag blir nästan aldrig arg men när jag väl blir det så får jag helvete för det. varför får inte jag vara mänsklig för er???

förresten, hah vadå ställt upp?
jag har inte fått något stöd i ur och skur.
vafan har du gjort för mig elin?
du har inte en aning om vad jag har hållit på med när jag mått dåligt.