aj överallt
jag har verkligen ont överallt i min stackars kropp. Fia "bjöd" över mig till henne igåreftermiddag för o gå ut o springa.
Note: jag springer inte utomhus! I just dont. Treadmills är min grej
FY FAN vad det var jobbigt. jag höll ärligt talat på o dö. Och den där jävla backen som kom från ingenstans. jag trodde jag skulle svimma eller spy. det var det jävligaste jag varit med om på länge. aldrig - jag säger det Fia - ALDRIG kommer du kunna lura ut mig sådär igen. usch!
men det var himlans mysigt o vackert att springa bland vingårdarna. Det var en hell of a veiw. Som om det var en målad duk framför en. Det såg lixom inte verkligt ut. Ni vet, som i den där Kalle Anka snutten de visar på julafton. I husvagnen. så är bakgrunden jättevacker men så fälls skärmen ner och så är det värsta industriplatsen bakom. Ungefär så kändes det.
Imorse när jag vaknade (läs: väcktes klockan 6 av skrikande ungar) kände jag mig lite suicidal. Att de aldrig kan få tyst på dom. Det är seriöst inte så jävla svårt. Kolla:
"Colin. Keep it down please, Elin is sleeping and it ´s 6AM"
se? Superlätt.
Jag gick upp kl 8 och gick ut i köket. Colin och Nathan springer runt o kastar små bollar och springer efter dom. Nathan var jätteexalterad och lät massa. Ni vet, babyspråk. De bara låter "do dää. ouoiiiiii eey aaaaah DODA!"
Och Colin kryper, springer och kastar sig runt och låter likadant. Fast skriker. Jag FATTAR inte varför varken Julie eller Garrett säger åt honom. Jag menar, det är så sjuuhuhukt irriterande att lyssna på. Jag hatar att säga åt Colin nånting när Julie och Garrett är omkring för då känns det lite som om jag försöker uppfostra deras barn och typ inte håller med om hur de uppfostrar dom (vilket jag iofs inte gör men det vill jag ju inte att de ska veta om) men nu kunde jag fan inte låta bli. Så jag sa åt honom (väldigt lätt och snällt): "Colin, let´s not be so loud okay?". han fortsatte givetvis men jag var ensvis och fortsatte säga åt honom att vara lite tystare och sluta med bäbisspråket. Både jag och Julie säger åt honom om det hela tiden men han fortsätter likt fan.
Iallafall, efter att jag hade börjat säga åt honom så började Garrett också säga åt honom. Gash. jag längtar tills jag får komma hem och slipper ha med Colin o göra. står inte uuuut
det är förresten skittråkigt väder här just nu. jag fattar inte riktigt vad som hände... det var ju så varmt för ett tag sen?
Note: jag springer inte utomhus! I just dont. Treadmills är min grej
FY FAN vad det var jobbigt. jag höll ärligt talat på o dö. Och den där jävla backen som kom från ingenstans. jag trodde jag skulle svimma eller spy. det var det jävligaste jag varit med om på länge. aldrig - jag säger det Fia - ALDRIG kommer du kunna lura ut mig sådär igen. usch!
men det var himlans mysigt o vackert att springa bland vingårdarna. Det var en hell of a veiw. Som om det var en målad duk framför en. Det såg lixom inte verkligt ut. Ni vet, som i den där Kalle Anka snutten de visar på julafton. I husvagnen. så är bakgrunden jättevacker men så fälls skärmen ner och så är det värsta industriplatsen bakom. Ungefär så kändes det.
Imorse när jag vaknade (läs: väcktes klockan 6 av skrikande ungar) kände jag mig lite suicidal. Att de aldrig kan få tyst på dom. Det är seriöst inte så jävla svårt. Kolla:
"Colin. Keep it down please, Elin is sleeping and it ´s 6AM"
se? Superlätt.
Jag gick upp kl 8 och gick ut i köket. Colin och Nathan springer runt o kastar små bollar och springer efter dom. Nathan var jätteexalterad och lät massa. Ni vet, babyspråk. De bara låter "do dää. ouoiiiiii eey aaaaah DODA!"
Och Colin kryper, springer och kastar sig runt och låter likadant. Fast skriker. Jag FATTAR inte varför varken Julie eller Garrett säger åt honom. Jag menar, det är så sjuuhuhukt irriterande att lyssna på. Jag hatar att säga åt Colin nånting när Julie och Garrett är omkring för då känns det lite som om jag försöker uppfostra deras barn och typ inte håller med om hur de uppfostrar dom (vilket jag iofs inte gör men det vill jag ju inte att de ska veta om) men nu kunde jag fan inte låta bli. Så jag sa åt honom (väldigt lätt och snällt): "Colin, let´s not be so loud okay?". han fortsatte givetvis men jag var ensvis och fortsatte säga åt honom att vara lite tystare och sluta med bäbisspråket. Både jag och Julie säger åt honom om det hela tiden men han fortsätter likt fan.
Iallafall, efter att jag hade börjat säga åt honom så började Garrett också säga åt honom. Gash. jag längtar tills jag får komma hem och slipper ha med Colin o göra. står inte uuuut
det är förresten skittråkigt väder här just nu. jag fattar inte riktigt vad som hände... det var ju så varmt för ett tag sen?
Kommentarer
Trackback