jag är så obeskrivligt glad

jag mår så bra nu. det är lustigt ändå vilken skillnad det gör att bo hos folk som man känner faktiskt tycker om en! Julie kom och hämtade mig idag vid halv fyra, då hade jag varit uppe sen ungefär 10 och packat, städat och tvättat (och självklart glott lite på TV^^). Men det var helt hysteriskt vad mycket väskor jag hade:
en baotamegajättestor väska.
en lite mindre väska (rätt mycket mindre)
en väska som är lite större än den föregående
tre påsar (en Macy´s och en Nordstroms = STORA! plus en lite mindre)
tre handväskor (proppfulla).

jag är fortfarande lite överraskad över att väskorna fick plats i bilen haha! Men jävlar vilken nice bil de hade! de hade tillochmed TV i bilen! :O håh. hur najs vore inte det att ha den när man bilar ner till LA kanske? (okej elin chilla nu, ofta de lånar ut den bilen). men man kan ju drömma iallafall. Hoppas jag får köra den nånting ändå :)
Julie och jag satt och pratade hela bilresan (en timme). Jag var lite nojjig över att det skulle bli awkward silence men det var inte tyst en endaste sekund! Vi var som två tjejkompisar som satt o snackade! Vilket kändes OBESKRIVLIGT skönt, med tanke på att jag aldrig har haft det så med Colby.
Vet ni förresten vad det första Julie sa när vi satt oss i bilen?
"Jag måste bara få fråga, hur har du stått ut med den där kvinnan som värdmamma i fem hela månader?"
jag typ: "TACK! I LOVE YOU! DET ÄR INTE BARA JAG SOM KÄNNER AV HENNES NEGATIVA VIBBAR!"
sen förklarade hon hur awkward hon tyckte att det var när hon plingade på dörren och David öppnade. David hade inte ens presenterat sig tydligen.. lixom va?? kom igen! Man hälsar väl på folk?
Sen noterade hon också (likväl som jag) att Colby inte log en enda gång under vårat samtal. Inte EN enda gång. Och julie hade med sig sin bebis Nathan (som det är omöjligt att inte le omkring för han är så BEDÅÅRANDE söt!) Säger inte det att kvinnan seriöst har problem? Hur kan man inte le kring en bebis? Jag tror faktiskt hon har seriösa problem som hon borde reda ut innan hon utsätter en annan stackare för au pairjobb i hennes hus.

Väl hemma på Hadley Hill Drive (återkommer imorgon om precis adress) så väntade lille Colin på oss. Och pappa Garrett såklart. Garret hämtade mina väskor (jag typ "nej han kommer inte kunna få in dom" men på nåt sätt lyckades han. cudos) och jag började packa upp alla mina grejjer. göh det tog ett tag. men nu är jag nöjd. jag måste säga att jag ÄLSKAR mitt rum. ÄLSKAR! Det har en egen ingång, jättestor säng, stor garderob, massa lådor (en annan behöver ju utrymme va) internetconnection (wireless i hela huset iofs) och en TV med dvd. det är också typ speglar överallt! Spegeldörr till garderoben, spegelvägg precis bakom min säng. FABOLOUS! Och badrummet är supernajs. De har massa ljus och växter och melontvål! (jag har gått runt o luktat på mina händer sen middagen! MELONTVÅL!!!)
Julie lagade en jättegod mat och efter det tog hon fram en födelsedagstårta! AAAWE! alltså GULLE! Colby kunde inte ens ge mig en bok in person! Hon skickade ner India! hahah det är fan så ironiskt och patetiskt att jag inte kan låta bli att skratta åt henne. snälla nån alltså. efter allt jag har gjort åt deras barn ändå. Äh jag är så glad att jag inte är kvar där.
Hursomhelst. Julie hade tillochmed köpt en present till mig! Ett par jättesöta örhängen och ett telefonkort värt 30 dollar som jag kan använda att ringa hem med! :) det är ju inte fy skam ändå. Sen sjöng de för mig och vi åt den jättegoda tårtan som Julie och Colin hade bakat själva. Julie gav mig dessutom en kalender för de kurser som finns på Santa Rosa Junior College här i närheten och hon hade kryssat för Intensive Badminton och Interior Design eftersom hon visste att jag hade spelat badminton och var intresserad av inredningsdesign! Hur gulligt är inte det?!
ah, jag kan knappt fatta att jag har haft sån tur... Om man går tillbaka till september här i bloggen och läser inläggen från när jag just hade kommit hit så skrev jag jättemycket om hur jag älskade familjen. Hur Colby var jättesnäll - alldeles för snäll. waow, talk about not seeing it coming... blåögd.

Hon sa också att min familj och mina vänner är välkomna att bo här precis när de vill. Även fast det absolut inte skulle få plats med hela min familj plus hela deras familj i det här huset så är det ju faktiskt väldigt generöst att erbjuda. Hon sa tillochmed att om de är out of town när min familj kommer så kan de bo i deras rum (!!!)
(!!!!!!!!!)
Jag tror iofs aldrig att mina föräldrar skulle göra det av respekt för deras privata rum, men ändå. det är så generöst att erbjuda!


      mitt gamla rum (visst ser man på något sätt att det är kallt?)



Mitt nya rum:

                


nu börjar jag få lite skrivkramp :P haha. men jag ska försöka lägga upp mer bilder senare i veckan eller nåt på huset. det är somsagt jättefint. Det har ett jättestort och rymligt kök och två vardagsrum :P Och Julie och Garretts rum vill jag inte ens gå in på. (det är så stort att jag lätt skulle kunna gå vilse)
Badrummet ska jag också lägga in bilder på. Jag skulle iofs kunna gå in och ta ett foto o göra det nu men jag orkar faktiskt inte :P tror jag tänker somna i min stora - bekväma - varma - ickeknarrande säng.
sen ska jag försöka filura ut hur TVn funkar.. hmm

Godnatt allihopa! Vi hörs på msn nån dag snart! Pusspuss!


Kommentarer
Postat av: Malin

Åh jag är så glad för din skull snuttis! Det är ju precis som Harry Potter!!

Om det finns nånstans man kan klaga eller avråda andra au pairs att åka till colby och hennes vidriga hus så gör det!

Postat av: Hanna

Ah jag e oxa sa himla glad for din skulle Elin, och framforallt avis! Jag vill oxa ha en vardmamma som Julie, hon verkar ju vara helgo! Ta verkligen vara pa familjen o njut av varenda minut.
Grattis i efterskott! Haller tummarna for att allt fortsatter tipp topp!
kram kram

2008-01-15 @ 02:04:05
URL: http://hannaslars.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback